Episod 1: Det förgängliga « »
1
Ge dig
Var det nån som sa stopp
eller var det nån som sa gå
Var det tystare än i rymden
var det nån som tappat rytmen?
Kliver runt på minfält
laddade med kaos
Var du lögnaktig och ledsen
kramandes dig loss
Fasan full med
fasans ull
ingenting vill jag
ha kvar så kull
det är din tur nu
att strama åt
kämpa på och
lära dig att gå så
ge dig
2
Vad av allt är mitt
Vad är en person
vad är en variant
Är jag en person
eller clairvoyant
Simpla saker svåra
mycket helt tvärtom
Mycket ska man tåla
utan bli tom
Vad av allt är mitt
inget här är vårt
Föddes jag i vitt
eller tvättades med tvål
Vad av allt är sanning
om den ens alls finns
Kryper här på golvet
bland allt jag inte minns
Kroppen den har stelnat
hjärnan blev en burk
Tankarna som skenar
försvinner i nåt mörkt
Livet var nåt hoppfullt
men nu ser jag horisont
Ett föreko av slutet
där nån gång
slutet av min sång
Kroppen den har stelnat
och hjärnan blev en burk
Tankarna som skenar
försvinner i nåt mörkt…
3
Glaset som skiljer allting
Glaset som skiljer allting
från sig självt räcker
här ända in
Imman visar att
andningen finns
men vi är ingenting
Ensamma bleka och små
vilar tanken i askbunkens grå
Tårar stillas av allt vi ser på
men vi är ingenting
Rastlöst vi tacklar allt tomt
med en drog eller
nåt som gör ont
När en ser en för kort horisont
då är vi ingenting
Gråter i kraftig panik
inombords eller okvävda skrik
Det mjukaste taknubb och spik
då är vi ingenting
Viljan vi önskar
att spela någon roll
4
Det finns ingen ro
Det finns ingen ro
det finns ingen tro
Det finns ingen ro
det finns ingen tro
Även om du
även om du
tänker att du tror
även om du
även om du
tänker på
är det nånting där
som skaver
ditt skavsår
ditt skavsår
det finns ingen ro
det finns ingen tro
Jag är rädd
för allt
Jag är rädd
för allt
Men ingenting finns
bara inom mig
jag är
det finns ingen ro
det finns ingen tro
inombords
5
Opacitet 23
Jag har fått vänja mig
i min småspåriga värld
Har svårt för stora ord
när nåt mindre är mera värt
Alla låtsas va där
Vetsamma om vad världen är
I samma andetag
grogrund för syrelös vardag
Och då känns det sunt
att tänka att allt är lugnt
Försöka se i opacitet 23
genom alla lager av tyckande
Ondska luktar surt
som en äcklig uppstötning
blåröd och brun
Förvillande likt nåt annat bakom
så tydlig i eftertidens
kranka blekhet
Försöker flyta mitt däri
närma eller försöka skjuta mig
längre bort i periferi
Balans där någonstans
där allting fanns
Jag vill ju bara vara fri
Och då känns det sunt…
6
Tiden är känslig för namn
Tiden är känslig för namn
så låt oss inte nämna den
Som en sjukdom som
inte nått fram
den väntar på att fånga dig
Det lyckliga finns här bredvid
bland ogräset i vägens rand
Att stanna och skänka det liv
en tanke som växer i damm
Låt mig starta om min dag
för jag är inte nöjd
Låt mig bygga om min dag
jag känner mig förföljd
Livet är känsligt för namn
så låt oss inte nämna det
Som en cell som
stuckits i brand
i väntan på att brista
Det riktiga finns här bredvid
utanför vår känsla
Jag stannar till och
lägger mig ned
tom i all grönska
Låt mig starta om min dag…
7
Jag kan inte gå isär
Sommar och sol
vad var det jag sa
Inget är kvar
det är som det ska
Jag knuffas på tron
att allting blir bra nån gång
Saltet från vägen
letar sig in i själen
Jag somnade sist
lekte med drömmarna
Plockade äpplen
som jag trampade sönder
Marken klappar mig
tror jag är katten här
Men jag är mer som ett skum
jag kan inte gå isär
Jag kan inte gå isär…