1
Lite av mig vill bli nån annan
Lite av mig vill bli som du
Något i mig rasar samman
Jag vill slänga allt det nu
Min tanke är min rytm
och inte ens den är jag
När forntiden har flytt
blir ändå dammet kvar
Krossar varje tår
som is och sår och var
Vill lära mig nåt nytt
utan att bli klar
Lite av mig…
Igår mötte jag tjuven
som stal en del av mig
Som slet itu mitt huvud
och anklagade mig
Jag känner honom sen innan
han sitter på min kropp
Och lurar av mig hinnan
som vet att sätta stopp
Lite av mig…
2
Jag - nästan alla mina
texter börjar så
Jag - inte något vi
heller idag nehej
Jag - egocentriska
liknelser med
Jag - igår imorrn och idag
Så - vad händer om jag
blickar lite utåt
Då - speglas det i
det som pekar inåt
Varför - kan jag inte
släppa taget om mitt
Jag - igår imorrn och idag
På - jag är helt sjukt
negativt på mig
i allt jag säger,
tänker, rör mig
därför försöker jag nu
zooma ut från mitt
Jag - igår imorrn och idag
Du - visst det
hände någonting som
Jag inte riktigt kan
Pejlar in ett nej, okej
för det rör inte mig och mitt
Jag - igår imorrn och idag
Kan - tveksamt om jag
kan nåt annat så
Men - låt mig nu försöka
igen och igen
En gång till blickar jag
ut över världen
Igår imorrn idag
Sa - du något intressant
kring det här
Jag - tror isåfall att
jag helt missade det
Du - jag förstår inte
riktigt vad du sa
Jag - igår imorrn och idag
Jag - nästan alla mina texter…
3
Jag är tusen snälla monster…
Har alltid varit snäll och blek
inte gäll bara vän och vek
Inombords ett helt kartotek
med otillgänglighet inlåst
och jag vet
Jag ruvar ingen hemlighet
allt sorterat bort i ett svep
Karaktären stor stark och svek
och jag lär mig nästan
endast genom lek
Det låter väl rätt bra det här
om dom frågar är jag där och bär
Men jag löser helst all skit därinne
Långt ned djupt in i mitt sinne
Ut pruttar lite skit ibland
men det mesta rinner ut i sand
Min hand alltid kletig
i min famn av
blod och svett och brand
Jag är tusen…
Vid ankomst i min hamn
ramar stora som en T-Rextand
Du kan öppna alla portar
det beror helt på hur du spottar
Kryper framåt bland stalagniter
med en hård motvind som biter
Gör du bara ett fel rätt
får du allting oberett
Och det blir ingen mysig stund
min hjärna är osant sund
Taggarna och snåren är många
vägarna dit in är långa
Jag är snäll
vill väl
har mina skäl till
att jag inte gör och när
du får biljetten så hoppa
Flödet är svart och svårstoppat
Jag är tusen…
Hoppar upp och ner i trans
över livet jag trodde fanns
Fastkedjad och ur balans
kan inte komma ut nånstans
Lera mera lera
sluta leta sluta leta
Blomman växer i vilt tillstånd
tämjer den med en gong gong
gång på gång
Far vidare med livet som insats
på vägar och stigar i bisats
Inget jag känner kan rädda mig
så jag väljer att bredda mig
Slutet är inte alls nära
Varken gott eller torrt för att bära
Jag blir trött på mina krumma inre konster
jag är tusen snälla monster
4
Receptet
Fifflar med nyanserna
lämnar dörren öppen
Livrädd
Konsumerar alltmer av
brunnens djup
Kleptoman
känslonymfoman
är det dåligt eller bra?
All uppgivenhet är
bra uppgivenhet
så som det sägs idag
Jag vill va starkare än jag är
Krossa alla instanser i ett svep
Jag vill va bättre än jag är
blir jag bruten tror jag
jag kan fixa det
Berättelsen
huvudrollens alla frestelser
Knäckta äggskal i mina skor
Biter du mig
känslan kommer bara mer
att älska
Vandring
på randen av allting
Kinesiska muren halvraserad
Fångar upp
mig själv
Starka armar trots
läckande tarmar
Jag vill pågå ett tag till
Jag vill va starkare än jag är…
5
Han i spegeln är inte jag
det är min konstiga tvillingbror
Han jag ser där är inte jag
bara ett mörker av tomhet
Jag är försvunnen
bortrövad av individualism
Jag står inte i att finna
inte alls nånstans
bara som ett vitt spöke inom mig
Och jag slipper inte ut
fastkedjad om hals och
armar och ben
och befrielsen är inte nära
befrielsen är inte nära
Han i spegeln är inte jag
han har inte det jag har
Han jag ser på är
plastifierad osäker sjaskig
och bor inte där jag bor
Han verkar inte veta
vem han är
Jag lockar på mitt inre
och hoppas att jag
finns därinne
svaren är svåra att tolka
utan att urholka livet på
ovetskapens kitt
Om jag inte hittar honom snart
är jag död
Han i spegeln är inte jag
det är en katastrofal version
Han verkar så avtrubbad och dubbad
snudd på utsuddad
Hans kläder är fula
och passar inte ihop
Och passar inte ihop med
den jag är
Så fel allt är
är han olyckligt kär
är han förlorad i dyn
är han äcklig i hyn
är han skjuten i huden
är han gjuten i muren
är han ständigt så kall
Han i spegeln är inte jag
han är rotad i osäkerhet
Han är fastsatt i betongorganismer
schismer och klister
gammalt svettigt ister
Han i spegeln kan inte se
han är blind för allting som sker
Alla tecken är osynligt oskarpa
obefintligt tömda på alla
diamantspår
Kan han inte bara släppa tanken
Skänka värdefulla biblar om tvivel
Nej, det verkar som allt är raserat
och snedmodelerat
vem fan är min bild
För han i spegeln är inte jag
det är min konstiga tvillingbror
Kan nån säga var
snälla kan nån säga var
snälla snälla säg mig var jag är
Så fel allt är…
6
Mina vänner
kom från nån annanstans
Dom log mot mig
på ett underligt sätt
Jag kröp ihop
i en liten grop
Men när jag satt där i tystnad
kom allting till mig
Att det var bara jag
Mina tankar kom
från någon annanstans
Växte hopp om mig ibland
som jag inte trodde fanns
Och det blev så uppenbart
jag var från en annan värld
Jag var kastad
mot glömskan
förrådd i min färd
Men det var bara jag…
7
Jag vet inte
om nån förstår mig
Vad är jag till för
vad är det jag tillför
Försöker se mig
som från ett spöke
Men det är otydligt
vad jag är för märke
Mig själv
orkar bara va mig själv
Men är det inte bra
är inget av mig bra
Nån annan
kanske inte ser sig själv
Men något bättre
kanske det är lättare
Jag studsar
mot alla mina svaga kort
Men rustar
bygger på dom som redan är starka
Så väl
jag är så i total obalans
det jag kan är det enda jag kan
Mig själv…