Berget säsong 2

1

Svartvit

Ro, söker alltid ro
inombords,
söker efter tro
En bro mellan
det svartvita
söker efter grodden
som kanske spirar

Hur jag känner
långt därinne
är så långt från
det jag hinner
Och jag längtar
efter fast mark
Ett gömställe
där allt inte rinner

Komplicerad
i det tysta
Bortom verkanselden
i kistan
Jag vill nå dit
men jag har fastnat
i en värld
som är svartvit

När jag blundar
bara flyter
då blir ytan
inget jag bryter
Det finns hopp där
bakom vardagen
En jättehär
som svarar mig

Jag blir lovad
alla drömmar
Jag blir tröstad
till att glömma
Det finns mera
du finns kvar här
Du är på väg
och det blir bra det där

Mod, jag söker alltid mod
inombords söker efter tro
En bro mellan det svartvita
Söker efter grodden
som spirar

2

Salpeter

Kartan jag fått men
hinner ej
Skatten långt bort
om jag minner mig

Rälsen blockerad
försvinner ej
Fast i det städ
som förrådde mig
Är det en väg
är det ett stup
rinner det blod
eller bara vatten?

Är det ett liv
är det en död
dricker vi vin
eller bara salpeter?

Toppen bestigen
ser ingenting
Dimmtjockt
vittgrått silverring

Ingen blick
vida omkring
Stå kvar eller
blint spring
eller blint spring

Är det en väg…

3

Sorgen är alltid sist kvar

Spottar ut
min morgonluft
Lämnar mig
utan röst
Mina ord
tar snart slut
Lämnar mig
med min törst

Allt som försvann
allting som var
Vi skingras i damm
sorgen är alltid sist kvar

En insikt i svart
Allt blev som det vart
Jag bidar min tid
lever mitt liv
Det trampar och döver
alla minnen jag hann
Men det som alltid tar över
det som försvann

Allt som försvann
allting som var
Vi skingras i damm
sorgen är alltid sist kvar

4

Sota dina minnesluckor

Lägg av
jag vet vem jag var
Dåtids nu
en luft så kvav

Syret jag fick
och vägen jag gick
Allt som blev av
trots skoskav

Tyst nu
Jag är inte du
Lämnad bakom
i glömdom

Döm mig i nu
Jag är ännu inte itu
Frågan med svar
är jag, och kvar

Sota dina minnesluckor
inget där är kvar
Putsa dina solskyddsbucklor
inget där är jag

5

Lämnar ett brev

Vem frågade mig
var det kanske jag själv
Slutade som vanligt
jag vill va bättre än jag är

Vem lät allt bero
stapel på stapel
som ett ok
Var det bara att jag
ville orka mer
än det jag kan

Lämnar ett brev
till någon som
läser och ler
Lämnar ett brev
till en äldre jag

Vem tillät allt gå
så precis som det gick
Utan att skrika och fäkta
det var väl bara jag

Vems fel är allt
det svarta
Insotad intill
skorstensbrand
bara för att jag
vill va bättre än jag är

Lämnar ett brev
till nån som läser
det och ler
Lämnar ett brev
till en äldre jag…

6

Månytan jag vandrar på

Ibland känns jag som en loop
när jag hamnar i en grop
deja vu och gamla skor
oavhängigt vad jag tror

Behöver veta var du är
men inte var du ska
oron för att tappa allt
och allting som är jag
många saker är så bra
att jag borde vara glad
men månytan jag vandrar på
den blir jag inte av

Det följer givna mönster
då jag ser allting i monokrom
välkomnar mina monster
jag ska tvätta dom med tvål

Behöver veta…

7

Jag är alltid någon annan

Jag kan bara säga
vad jag känner nu
Framtiden i slöja
skepnader i brunt

Mina ord är tankar
sprungna i minut
Du kan inte döma
vad jag sa förut
eller hur?

Lite som att ljuga
att tro allt man sagt
Tiden fasar till oss
allt mindre exakt

Livet målar lager
färger som vi glömt
Blandas ut till sagor
tänkte blir det vi drömt

Jag kan bara vara
den jag är just nu
Kan inte försvara
allt jag sagt förut…

Allting som jag sagt
var någon annan
för jag blir hela tiden
någon annan…